Politisk historiabomb!
Hela uppkomsten av Togo och Togoland och allt vad det nu heter kan vi kalla för ett avslutat kapitel. Istället inriktar vi oss på vad som hände efter att Togo blev en självständig stat, alltså åren efter 1960. 
Togos första president blev som sagt Sylvanus Olympio, till en början verkade allt vara i frid och fröjd men optimismen sjönk snabbt. 1963 blev Sylvanus mördad av en militärgrupp med Etienne Eyadéma (senare Gnassingbé) i spetsen (Afrikas första statskupp). Etienne tillsatte istället en annan president, Nicolas Grunitzky. Dock skönt optimismen även för honom och det var då Etienne styrde upp ännu en gång. Denna gång dödade han dock inte presidenten utan fick honom istället att gå åt sidan och lämna makten. Istället tog Etienne över platsen över Togos president, 14 april 1967. I samband med detta upplöste han alla politiska partier och två år senare bildades RPT (som är en franks förkortning för Togolesiska folkets samling) som blev det enda tillåtna partiet. Diktaturen i Togo var skapad och den styrde det lilla landet med ett hårt grepp. Alla som tyckte och tänkte annorlunda än presidenten fick antingen gömma sig eller bli fängslade. Men trots alla orättvisor och oroligheter som Etienne skapade i landet kallade han sig ironiskt nog för en fredsmäklare, detta var för att han löste ett flertal konflikter i andra länder i västra Afrika.
Den sociala och politiska oron växte allt mer och trots folkets försök att störta honom med ett flertal kuppförsök lyckades Etienne ändå hålla sig kvar vi makten med auktoritära metoder. Dock började saker och ting förändras i slutet av 1980-talet. Kraven på politiska förändringar tilltog och efter ett rapporterat kuppförsök med tio avrättningar som efterföljd ledde till att regimen öppnade upp för viss demokratisering. Trots detta fortsatte demonstrationerna och studentstrejkarna där många miste livet i sammanstötningen av säkerhetsstyrkorna.
1991 blev andra partier än RPT tillåtna, politiska fångar frigavs och man höll en nationell konferens med syfte att förändra det politiska systemet. Etienne tappade snabbt kontrollen över besluten som togs under konferensen vilket ledde till att resten av gruppen kunde olagligförklara RPT. Etiennes svar på detta var att omedelbart upplösa konferensen. Snart grundade oppositionen en egen regering med advokaten Joseph Kokou Koffigoh i ledningen, och med den instabila säkerhetssituationen blev Etienne tvungen att acceptera Josephs regering. I demokratiskt perspektiv var detta goda nyheter, men tyvärr varade denna lyckas inte speciellt länge. Militären arresterade Joseph som stöd för Etienne. Detta gjorde att Joseph blev tvungen att samarbeta med Etienne för att hålla demokratin vid liv, RPT blev åter lagligt. Datum på val sattes ett flertal gånger, men blev hela tiden framflyttade.
I september 1992 bildades en ny flerpartiregering med Joseph som premiärminister. Samma månad hölls en folkomröstning och en ny författning antogs. Trots vissa politiska framgångar låg en politisk kris över hela landet. Under 1993 flydde tusentals människor från landet. Även ekonomin var i kris.
Juli 1993 enades äntligen regimen och oppositionen om en tidtabell för de försenade president- och parlamentsvalen. Presidentvalet hölls i augusti samma år där endast 36 % av landets befolkning var med och röstade. Etienne vann med 96 %.
1994 hölls i parlamentsvalet och Edem Kodje utsågs av presidenten till premiärminister. Dock ogiltigförklarade Högsta domstolen valresultatet. Omvalet hölls i augusti 1996 där RPT segrade. Detta gjorde att Josephs parti var tvungen att avgå.
De politiska oroligheterna fortsatte. 1998 var det presidentval då Etienne vann med en knapp seger mot Sylvanus Olympios son, Glichrist. Parlamentsvalet sköts fram och blev sedan bojkottat och samarbetet mellan oppositionen och regimen splittrades. Etienne deltog i presidentvalet 2003 trots att han hade lovat att inte göra det, och självklart vann han även det valet. Ännu en gång bildade han en samlingsregering och man kunde tro att allt skulle fortsätta som vanligt. Dock hände något 2004, EU grep in. Togo och EU ingick i ett avtal som gjorde att bistånd som hållits inne sedan 1993 skulle återupptas. Men för att detta skulle träda i verket helt ut av Togo tvunget till att uppfylla ett tjugotal politiska reformer, bland annat att förändra presslagen och valsystemet. Detta gjorde att ca 500 fångar blev benådade och blev släppta fria. I gengäld för detta startade Togo nya samarbetsprojekt med Togo.
Efter Etienne död tog hans son över makten, 2005. Dock har hans tid vid makten varit allt annat än mer stillsam än vad tiden var då hans far president. Det har varit statskupp efter statskupp och trots att andra länder som bland annat USA har försökt få bort honom far president.it allt annat än mer stillsam än vad tiden var då hans far presidetn.ska reformer. från makten så har han alltid lyckats ta sig tillbaka.
Lite egna tankar
Det är inte konstigt att landet är så fattigt som det är nu. Tack vare maktgalna människor som Etienne har landet blivit fattigt. Han har som så många diktatorer satsat pengarna på sig själv och på att få hålla sig kvar i makten, bland annat genom att stärka och smöra militären så att de skulle så på hans sida och finnas väl till hands då statskupperna var i full gång. Tycker att det är sorligt att så lite positiva saker har skett efter så många år av politiskt kaos. Om landet ändå hade kunnat stupa diktaturen så hade landet sett helt annorlunda ut idag. Man hade fått en demokrati där mänskliga rättigheter hade kommit i fokus. Det tror jag hade lett till att folket hade börjat slappna av och fler människor hade skaffat sig en utbildning, och sakta men säkert hade fattigdomen upphört.
