togo

Anledningen till att det är så mycket oroligheter i Togo är för att man är väldigt oeniga om vem som ska sitta vid makten. Far och son Gnassingbé har suttit som fastklistrade vid makten, oavsett hur många gånger man har försökt få dem att gå åt sidan så har de alltid funnit sin plats tillbaka. Gång på gång har val president- och parlamentsval blivit framflyttade och när de sedan har blivit av så är det ofta RPT som har fått majoriteten. Detta i sin tur har lett till att oroligheter har spridits över landet. För om man tolkar folkets sätt att reagera på valresultaten så verkar det inte alls som om de är nöjda, även om det sägs att de själva har röstat fram resultatet. Antagligen ligger hela Gnassingbés makt i en hel rad av valfusk. För vem skulle frivilligt rösta på en tyrann?

Som jag sa i förra inlägget så har både USA och EU försökt lägga sig i och rätta till, och trots att några saker har rättat till sig genom dem så är det ändå så mycket kvar att rätta till.

Tusentals togoleser har flytt till andra länder i hopp om ett bättre och säkrare liv. Man är trött på förtryck, dålig ekonomi och alla dessa misslyckade statskupper. Mycket oskyldigt blod har spillts på grund av Gnassingbé och det enda sättet för att få detta att sluta är att på något sätt bli av med honom.

Hela uppkomsten av Togo och Togoland och allt vad det nu heter kan vi kalla för ett avslutat kapitel. Istället inriktar vi oss på vad som hände efter att Togo blev en självständig stat, alltså åren efter 1960. 

 

 Togos första president blev som sagt Sylvanus Olympio, till en början verkade allt vara i frid och fröjd men optimismen sjönk snabbt. 1963 blev Sylvanus mördad av en militärgrupp med Etienne Eyadéma (senare Gnassingbé) i spetsen (Afrikas första statskupp). Etienne tillsatte istället en annan president, Nicolas Grunitzky. Dock skönt optimismen även för honom och det var då Etienne styrde upp ännu en gång. Denna gång dödade han dock inte presidenten utan fick honom istället att gå åt sidan och lämna makten. Istället tog Etienne över platsen över Togos president, 14 april 1967. I samband med detta upplöste han alla politiska partier och två år senare bildades RPT (som är en franks förkortning för Togolesiska folkets samling) som blev det enda tillåtna partiet. Diktaturen i Togo var skapad och den styrde det lilla landet med ett hårt grepp. Alla som tyckte och tänkte annorlunda än presidenten fick antingen gömma sig eller bli fängslade. Men trots alla orättvisor och oroligheter som Etienne skapade i landet kallade han sig ironiskt nog för en fredsmäklare, detta var för att han löste ett flertal konflikter i andra länder i västra Afrika.

Den sociala och politiska oron växte allt mer och trots folkets försök att störta honom med ett flertal kuppförsök lyckades Etienne ändå hålla sig kvar vi makten med auktoritära metoder. Dock började saker och ting förändras i slutet av 1980-talet. Kraven på politiska förändringar tilltog och efter ett rapporterat kuppförsök med tio avrättningar som efterföljd ledde till att regimen öppnade upp för viss demokratisering. Trots detta fortsatte demonstrationerna och studentstrejkarna där många miste livet i sammanstötningen av säkerhetsstyrkorna.

1991 blev andra partier än RPT tillåtna, politiska fångar frigavs och man höll en nationell konferens med syfte att förändra det politiska systemet. Etienne tappade snabbt kontrollen över besluten som togs under konferensen vilket ledde till att resten av gruppen kunde olagligförklara RPT. Etiennes svar på detta var att omedelbart upplösa konferensen. Snart grundade oppositionen en egen regering med advokaten Joseph Kokou Koffigoh i ledningen, och med den instabila säkerhetssituationen blev Etienne tvungen att acceptera Josephs regering. I demokratiskt perspektiv var detta goda nyheter, men tyvärr varade denna lyckas inte speciellt länge. Militären arresterade Joseph som stöd för Etienne. Detta gjorde att Joseph blev tvungen att samarbeta med Etienne för att hålla demokratin vid liv, RPT blev åter lagligt. Datum på val sattes ett flertal gånger, men blev hela tiden framflyttade.

I september 1992 bildades en ny flerpartiregering med Joseph som premiärminister. Samma månad hölls en folkomröstning och en ny författning antogs. Trots vissa politiska framgångar låg en politisk kris över hela landet. Under 1993 flydde tusentals människor från landet. Även ekonomin var i kris.

Juli 1993 enades äntligen regimen och oppositionen om en tidtabell för de försenade president- och parlamentsvalen. Presidentvalet hölls i augusti samma år där endast 36 % av landets befolkning var med och röstade. Etienne vann med 96 %.

1994 hölls i parlamentsvalet och Edem Kodje utsågs av presidenten till premiärminister. Dock ogiltigförklarade Högsta domstolen valresultatet. Omvalet hölls i augusti 1996 där RPT segrade. Detta gjorde att Josephs parti var tvungen att avgå.

De politiska oroligheterna fortsatte. 1998 var det presidentval då Etienne vann med en knapp seger mot Sylvanus Olympios son, Glichrist. Parlamentsvalet sköts fram och blev sedan bojkottat och samarbetet mellan oppositionen och regimen splittrades. Etienne deltog i presidentvalet 2003 trots att han hade lovat att inte göra det, och självklart vann han även det valet. Ännu en gång bildade han en samlingsregering och man kunde tro att allt skulle fortsätta som vanligt. Dock hände något 2004, EU grep in. Togo och EU ingick i ett avtal som gjorde att bistånd som hållits inne sedan 1993 skulle återupptas. Men för att detta skulle träda i verket helt ut av Togo tvunget till att uppfylla ett tjugotal politiska reformer, bland annat att förändra presslagen och valsystemet. Detta gjorde att ca 500 fångar blev benådade och blev släppta fria. I gengäld för detta startade Togo nya samarbetsprojekt med Togo.

Efter Etienne död tog hans son över makten, 2005. Dock har hans tid vid makten varit allt annat än mer stillsam än vad tiden var då hans far president. Det har varit statskupp efter statskupp och trots att andra länder som bland annat USA har försökt få bort honom  far president.it allt annat än mer stillsam än vad tiden var då hans far presidetn.ska reformer. från makten så har han alltid lyckats ta sig tillbaka.

Lite egna tankar

Det är inte konstigt att landet är så fattigt som det är nu. Tack vare maktgalna människor som Etienne har landet blivit fattigt. Han har som så många diktatorer satsat pengarna på sig själv och på att få hålla sig kvar i makten, bland annat genom att stärka och smöra militären så att de skulle så på hans sida och finnas väl till hands då statskupperna var i full gång.  Tycker att det är sorligt att så lite positiva saker har skett efter så många år av politiskt kaos. Om landet ändå hade kunnat stupa diktaturen så hade landet sett helt annorlunda ut idag. Man hade fått en demokrati där mänskliga rättigheter hade kommit i fokus. Det tror jag hade lett till att folket hade börjat slappna av och fler människor hade skaffat sig en utbildning, och sakta men säkert hade fattigdomen upphört.

 

Som jag säkert skrev i ett tidigare inlägg så är Togos natur väldigt varierande. Den korta kusten består av vackra sandstränder och bidrar med mycket fuktig luft. Denna sydliga del bjuder även på ett flertal laguner och sjöar som bland annat Togosjön. Aningen över kusen finner man slättlandet som till stor del är täckt av regnskog. Över mittersta delen av Togo sträcker savannen ut sig där man om man har tur kan se en och annan elefant. Längst i norr övergår landet i stäppmark.

Mellersta och södra delen av landet är orter som blivit upptäckta av turister från västvärlden, bland annat Sverige. Till Togo kommer man för att ta del av den vackre naturen, den tropiska värmen, de vackra sandstränderna och savannerna.  Detta är självklart något som flera av invånarna tjänar på. I huvudstaden Lome hittar jag genom hotells.com fyra hotell som på bilderna verkar ha riktigt bra kvalitet. Genom turister kan man tjäna mycket pengar. Att sälja souvenirer, ta inträde till sevärdheter, starta hotell och så vidare finns det möjlighet för flera att ha råd med mat på borden.

Den största inkomstkällan är dock jordbruk som täcker hela 40 % av BNP. Råvarorna som man odlar exporterar man till andra länder. De viktigaste exportvarorna är bomull och fosfat, men man exporterar även kakao, kaffe och palmolja.  Att landet kan tjäna pengar på att exportera råvaror så som de gör idag har de den gamla kolonitiden att tacka, som byggde upp ett behov av denna sorts varor.

Fosfat är landets största naturtillgång men exporten av den har sedan slutet av 1990-talet minskat. Produktionen har grått från ca 3 miljoner ton till en miljon ton. Detta beror bland annat på att det har varit en del tvister i fosfatföretaget (som delvis ägs av staten), och dels för att det inte är lika lätt att få tag på fosfat som det en gång har varit, naturtillgångarna har börja tryta.

Förutom råvaror som ska exporteras odlar man basgrödor som kassava, jams, majs, hirs, sorghum, och ris. Tack vare den frodiga jorden (som bland annat beror på regnperioderna, södra Togo har regnperioder två gånger om året) klarar sig Togo för det mesta på egna ben, men när torkan kommer uppstår problem och landets fattigdom visar sig allt tydligare. De fattiga får försöka skaffa sig mat och pengar på annat vis, vilket är här som bland annat barnarbete och barnhandel kommer in i bilden. Barnarbete och barnhandel har varit olagligt i flera år nu, ändå är det många som inte följer den lagen.

Anledningen till att så många är jordbrukare i dagens Togo är för att många saknar en bra utbildning. Även om grundskolan är gratis i Togo finns det ändå många skolor som finner sätt att tjäna pengar på skolbarnen. Detta gör att många hoppar av eller struntar att gå i skolan och fattigdomen får inget slut.(Man brukar ju säga att vägen ut ur fattigdomen är genom utbildning).

Dock antar jag att så länge exportvarorna fortfarande behövs och Togos naturresurser inte tar slut kommer landet ändå klara sig ett bra tag till. Dock är lösningen bara tillfällig eftersom resurserna som de så kraftigt brukar kommer ta slut någon gång.

Fortsatte läsa lite mer om Togos historia och fick då reada på att stmmarna Voltaic och Kwa var de första kända invånarna i Togo. Jag fick även reda på att innan Tyskland tog över olandet och döpte det till Togoland var det Danskana som ägde kollonierna.

Bara lite snabbfakata såhär på morgonen.

Det är väldigt svårt att hitta någon information om Togos historia eftersom det lilla som jag redan har skrivit är den information som står på varje sida som jag söker på, tyvärr. 
Dock hade jag tänkt att leta upop lite information om slavförsäljningen i Togo, och se om jag hittar något om det.  



http://www.infoplease.com/ipa/A0108038.html